Svarta och vita går

Svarta, vita och mörkt gråa påsar går bra. Varför får man inte påsar om man bor i lägenhet? Det är olika system för villor och flerfamiljshus. I lägenheter är det fastighetsägaren som beslutar vilket system som ska användas. Den svarta påsen kommer finnas att köpa in för de fastighetsägare som vill tillhandahålla den ... På senare år har vi fått tillgång till och kunnat njuta av svarta violer, chokladskära och mörka petunior som ger oss möjligheter till att modernisera och vitalisera växtvalet i blomsterlådorna. Svart och vitt är bra basfärger. Trender i all ära men det svarta och det vita är basfärger som är hållbara i alla tider. Sett över de senaste tre åren har 1226 vita, 667 svarta och 485 latinamerikaner dödats av poliser. Mer än 300 av dem som dödats har varit obeväpnade och närmare hundra under arton år. Även om de flesta som omkommer är vita, så är de svarta kraftigt överrepresenterade i dödsstatistiken räknat på sin andel av befolkningen. JOURNALISTIK. Efter mordet och våldtäkten på Nella Olander i Fagersta sommaren 2018 har livstidsdömde Johan Fallqvist fortsatt sin mörka förvandling innanför murarna. Norrtäljefängelset har gång på gång slagit larm, skriver Expressen och hänger ut Fallqvist med namn och bild. De två unga männen som fritogs från ett ungdomshem utanför Lund är fortfarande på fri fot. Svarta Duvor & Vissna Liljor Lyrics: De gamla är inte fria och de unga får ingen framtid / Ja, de tar dig och skickar hem dig fast du bott här hela ditt liv / Svarta duvor dyker och liljor ... Det finns ingen ursäkt att skilja mellan 'svarta' och 'vita' människor. Men sanningen är att begreppen inte kommer från andra sidan Atlanten. Medan vilsna tonåringar går som nyttiga idioter åt våldsrörelser finns det tack och lov kloka individer som inte låter sig luras av politiska påverkansoperationer och falska agendor. En av dem är den 31-åriga amerikanska konservativa politiska kommentatorn Candace Owens. Owens är en av många svarta kvinnor som är förespråkare för Donald Trumps politik och har nu senast fått ... Och här är skorna på en annan bild (ja, här är de vita). Därför ser folk olika färger på skorna Förklaringen till förvirringen ska vara att skorna är vita med självlysande detaljer och tyget är ljusreflekterande så när man tar en bild i dunkelt ljus kan det bli just den här effekten, förklarar någon som har koll på Twitter. Psykiskt och fysiskt våld från vita gentemot svarta och bruna människor kallas genomgående för rasism. De få gånger motsatt scenario nämns tonas det ner alternativt viftas bort som ... Svarta ligger fortfarande långt under vita när det gäller viktiga nyckeltal, men det går åt rätt håll. * Arbetslösheten faller. 2008 var 10 procent av de svarta arbetslösa, mot 5,2 bland vita (bland spansktalande 7,6 och asiater 4 procent). 2019 var motsvarande tal 6,1 respektive 3,7 procent, de svarta hade alltså ökat sin ...

Svensk strukturell rasism?

2020.06.07 17:38 Chokladpuffar Svensk strukturell rasism?

Hej, nu när Black Lives Matter rörelsen tagit sig till Sverige är det mycket jag inte förstår. Jag vill verkligen att man uppmuntrar (fast kanske inte i demonstrationståg under en pandemi) att folk i Sverige visar stöd för denna rörelsen. Men då att man protesterar polisbrutaliteten i USA.
Det som gör mig förvirrad är när människor applicerar samma fakta och tankar om rasism på den svenska polisen och det svenska samhället. Jag är väl medveten om att det finns rasister i det svenska samhället, men kan inte se hur man på något sätt kan jämföra den strukturella rasismen i USA med Sverige... Och dessutom se likheter?
Rasismen i USA handlar om så mycket mer än hat. Det har handlat om att skydda levnadssättet för de vita och rika i USA. Och därmed kriminaliserade man medborgarrättsaktivister och skapade en allmän rädsla för svarta. Det handlar om hur USAs ekonomi (främst södra delen av USA) var beroende av slaveri för att fungera. Så när slaveriet avskaffades satte folk i fängelse för småsaker för att få gratis arbetskraft. Pga allt detta o mycket mer har en kultur skapats där fall liknande George Floyds sker.
Kan någon förklara för mig hur det är möjligt att se liknande händelser i den svenska historien? Bara det att invandrare inte kidnappats till Sverige ser jag som en stor faktor till att USA och Sverige inte kan jämföras på det planet. Klart vi har fattigare människor, många invandrare, som utnyttjas i form av låga löner på arbetsmarknaden. Men inte i samma skala eller lika fattiga. Och de får ofta hjälp och bidrag. I USA räcker det oftast inte bara att kämpa för att ta sig ifrån fattigdom. Mycket beror på att man ska vara rik från början. Men i Sverige får man möjligheten att ta sig vidare i livet, även som en fattigare invandrare. Eller har jag fel? Var det bara så att min iranska mamma råkade ha riktigt mycket tur när hon kom till detta landet? Jag förstår inte.
Är det någon som vet hur man tänker när man påstår att samma problem finns här i Sverige? Jag förstår inte och om någon förstår eller om det ens går att förstå, vill jag gärna lära mig tack!
submitted by Chokladpuffar to svenskpolitik [link] [comments]


2020.06.06 18:15 Jag_Heter_Simon Har börjat skriva på en digital "bok", vad tycker ni om den? (svara helt ärligt)

Kapitel 1:
Det var år 323BW på planeten Gaslokia. Ett krig hade nyss brutit ut och alla Gasioner (-folket) var oroliga. Vad skulle hända med deras krig, och varför måste detta hända. Det var så fridfullt innan! Gaso den tredje (Gasionerna ledare) försökte kontakta Galionernas kung Overlord V men lyckades inte. Kriget var mellan Gasionerna och en annan alien ras.
-”Allihopa lyssna upp! sade Gaso III”. Vi måste skynda oss med att få ihop delarna till teleportören annars är vi döda!. “Yes sir!” säger ledarens personliga armeé samtidigt. Gaso III hämtade sina barn och sade hejdå till dem, för han visste att dem behövde fly.
-Vi kommer ses en dag igen mina älsklingar sa Gaso III med tårar rinnande ner kinderna. Hejdå!! skrek han medans dem åkte iväg genom rymden i sina kapslar. Vi Ses!!!! skrek Gaso medans han grät. När Gaso III sedan sprang iväg för att hjälpa hans folk blev kapslarna med hans barn sprängda. Dem var dödsdömda.
”Overlord... dina kusiner är döda...” sa en av vakterna som nu gått in i rummet med den 5 miljon åriga barnet Overlord VI. “ N n n, Nej nej nej” sa Overlord VI med en svag röst. Detta kan inte hända!!! Han grät med tårarna rinnande nerför hans kinder. Det enda man kunde höra i rummet var ljudet av tårarna mot det svarta golvet.
Dem sprängda kapslarna störtade mot olika planeter i ljusets hastighet. Kraften var något som en vanlig människa aldrig skulle klarat. Det fanns en liten chans att någon av barnen faktiskt överlevde. Gasionerna kunde bara hoppas.
Kapitel 2:
Jag vaknade och hörde regnet smattra mot fönstret. Det är grått och regnar ute idag. “Huh ännu en dyster och kall dag” säger jag och sukar. Det var mitt i sommaren och jag hade fyllt fjorton för en vecka sedan. Jag öppnade min telefon och såg ett meddelande från min vän “Sajmon vi spelar NU!”. Jag skrattade lite för mig själv och startade min dator. Mitt namn är egentligen Simon men min vän Gustav kallar mig Sajmon. Jag hade inget att göra idag men kände ändå för att göra något. Jag kollade ut genom mitt fönster igen och såg en tant med en grå jacka och en röd kjol som sprang mot en busshållplats i regnet. Jag hade en busshållplats utanför mitt hus som underlättade det att ta sig till skolan. Jag kollade runt i mitt rum nu, som var ganska rent. Jag tog ut kläder ur min gamla brunaktiga garderob, En orange tröja, blå vita jeans och ett par gråa strumpor. Jag tog självklart också ut mina svarta kalsonger. När jag väl hade bytt om och borstat tänderna frågade jag några vänner i en snapchat grupp om de ville göra något utomhus. Det hade blivit ett uppehåll från regnet men som skulle komma tillbaka senare mot kvällen.
Pling! Telefonen vibrerade och jag tog upp den. När jag gick in på appen hade 3 av mina vänner redan svarat. “ja vi går ut!” sade Martin och Abdi medens Gustav var inte lika lätt att övertala. “Kan inte vi spela istället” skrev Gustav och jag svarade “nä vi går ut”. Han gick med på det till slut. En till vän med namnet Fredrik ville också följa med.
“Vi träffas ute på gården då”. Jag satte min telefon på laddning och lyssnade på tystnaden. Tinnitusen var det enda jag kunde höra, men pipet var inte jobbigt mera. Jag hade haft det rätt länge. när jag tog upp nycklarna på mitt bord rasslade dem. Det fanns en två vanliga nycklar: en till min ytterdörr och en till dörren vid ingången till trappen. Jag hade dessutom en tjock nyckel till min cykel och en liten nyckel till skolskåpet. “Lets go” sade jag till mig själv och reste mig. För en sista gång kollade jag ut ur mitt fönster på dem dystra molnen. Det ekade i trappen medans jag skyndade mig ut. Jag har aldrig gillat trappor. Dem är läskiga.
Kapitel 3:
När jag kom hem ösade det, jag fick skynda mig in. Jag och mina vänner fick snabbt säga hejdå. Regnet var varken varmt eller kallt utan ljummet. Jag har ett minne från när jag var liten. Där var jag ute med shorts och t-shirt i regnet, det var varmt. Jag älskade det.
Plötsligt fick jag ett minne från när vi var ute. Jag letade efter en boll som rullat in i ett par buskar en bit bort från planen vi körde på. Spelet var ett king liknande spel som inget riktigt visste hur det stavades (kanske tjing ping, eller ching ping).
-Jag hämtar bollen! ropade jag. Tack så mycket! Jag fick dra undan grenarna för att ens kunna se något. Där är den! Jag sträckte mig efter bollen och tog tag i den. “Aj!” skrek jag. Något stack mig. Insekten såg inte ut som något jag hade sett innan. Men jag hann inte analysera den innan den var helt borta. Mina vänner rusade fram till mig och frågade hur det gick. Jag förklarade allt och vi återgick till spelet. Vi alla tänkte att det var någon skalbagge. Den såg lite ut som det. Iallafall under den stund jag hann kolla på den. Problemet var att den hade 10 ben, Skalbaggar har vanligtvis bara 6! Den hade också en liten svansliknande del som stack ut ur bakre änden.
-skalbaggen var la bara lite rädd sade Gustav. Ja troligen! svarade Abdi. Både jag och Martin nickade. Fredrik var på väg hit. Han bodde inte särskilt nära oss.
fortsätter snart

submitted by Jag_Heter_Simon to sweden [link] [comments]


2020.01.24 08:09 webnutprivate Vilket jävla svin

Ok, nu är det angry political reddit rant på gång här känner jag, stereotypisk tånåring som jag är. Ville bara säga här i början att det här är ur en sverigedemokrats perspektiv, som förvarning. Om du inte gillar det så är det helt ok, jag tänker inte tvinga dig att läsa, och du har fritt fram att inte hålla med. Det är ett fritt land.
Ok, jag är en elev på gymnasieprogrammet flygteknik. Igår hade vi svenska som sista lektion, vi slutar 5, så vi var aningen trötta. Vi dyker upp i svenskasalen, vår lärare var tydligen sjuk, så vi hade blivit förvarnade att vi skulle få en vikarie. Ok, big deal. Vi kommer driva lite med hen och sen sticker vi hem för dagen.
När vi kliver in i svenska salen bemöts vi dock av vad som endast kan beskrivas som en barbamamma. En kort svart tjej som var bredare än hon va lång. Besides the point. Tyckte hon va ganska bra som lärare faktiskt, det håller jag fortfarande fast vid. Vi hade bra studiero, vi fick lämna in telefonerna till katedern, många gillade inte detta, personligen tyckte jag det var lättare att fokusera. Hon börjar teasa oss att om vi jobbar effektivt så kan vi göra någonting kul sista stunden på lektionen. Vi ville hellre sluta tidigt, vi har alla ganska lång resväg till skolan så om vi slutar 5 så är de flesta inte hemma förens 7. Detta gick dock inte för sig. Ok. Det kan jag köpa. Då pluggar jag hellre än att leka hänga gubbe sista biten om du frågar mig, men man kan inte få allt här i livet.
Den där beryktade sista halvtimmen kommer, och hon drar fram en presentation. Vi blir lite caught of guard. Trodde vi skulle köra hänga gubbe lixom, vafan är det här. Sen laddar texten in, och hon säger "jag ska hålla en presentation om rasism"... Jag är inte racist, inte någon i min klass heller vad jag vet, men oftast när det ordet kommer upp så är det i samband med feminazi rörelsen i alla dess former, någonting jag inte alls är lika entusiastisk mot. Racist begräppet används sellan till det det faktiskt är lämpat för, snarare används det av folk som vill göra sig själva till offer. Oftast används det för att skuldbelägga oskyldiga jävla Svenssons som inte vill annat än att åka på husvagnssemester och sätta på frun, som aldrig har gjort en fluga sånär. Att hålla på och skuldbelägga dem är faktisk racism enligt ordets rätta bemerkelse enligt mig, därför att du gör skillnad på folk beroende på hudfärg. Detta ville vår kära Barbamamma inte hålla med om dock. Hon beskrev hur hon har suttit i kommunen för sossarna, varit aktiv inom socialdemokraterna, skakat hand med Löfven och det ena efter det andra. Hennes presentation handlade om hur vita förtrycker svarta, hur kolonialismen och kapitalismen orsakar socioekonomiskt förtryck, hur det är synd om svarta för att de blir sedda som mindre värda. Visst, det kan man tycka, det har jag absolut inget problem med, även om jag personligen inte håller med. Det jag stör mig på är att hon tillåts arbeta i skolan, jag sa det faktiskt till henne. "Jag är en rödhårig jävel, så jag har svårt att hålla käften oavsett om du gillar det eller inte. Jag förstår först och främst inte hur det här räknas som kul, jag skulle mycket hällre plugga om jag ska va ärlig. Sen är jag av åsikten att politik ska hållas utanför skolan". Hon därimot anser inte att det hon säger är politik. Hon säger, och jag citerar: "men det här är inte politik, det här är fakta. Om vi skulle snacka politik skulle det låta väldigt annorlunda". Ok... Om det här inte är politik, vad fan är politik då? Vill jag ens veta det?? Hon fortsätter rabbla, det är synd om svarta för att de inte får ha affro I skolan, det är synd om svarta för att de har svårare att få jobb, det är synd om svarta för att det är beauty standard I vissa länder att ha blek hud.
Här är min åsikt om dessa. Affro i skolan handlar bara om etikett, det finns vissa dress codes om man vill se proffsig ut, det är samma för svarta och vita. Att svarta har svårare att få jobb har ju att göra med att de har den här offer mentaliteten, jag skulle inte vilja anställda någon som bara klagar och ska göra sig till ett offer. Ingenting är deras fel, allt är andras fel. Jag känner svarta som inte har den, människor jag anser vara väldigt smarta och vettiga människor med bra jobb. Beauty standards är framför allt japan som det syftas på, då Sydostasien är det ända stället där det faktiskt är påtagligt. Men det är preferenser, man kan inte göra något åt preferenser. Folk får gilla vilken jävla hårstil eller hudfärg man vill, du kan inte komma och bestämma vad jag ska gilla, det funkar inte så. Om allt det här om att de är offer ska vara sant så krävs det att vita är förövarna, att någon är oppressor. Jag tror de flesta här är överens om att de allra flesta svenskar inte kunde bry sig mindre om allt vad ras handlar om. Som sagt, husvagnssemester. Vi bryr oss inte, det är bara att snacka med folk så fattar man det.
Vi käbblar lite med henne, sen slutar vi. Lite drama för att spica upp dagen, mycket mer än så tänker vi inte om det. Efteråt går jag fram till henne och säger "inga hard feelings, jag hoppas du har en trevlig kväll. Jag tycker att man ska hålla debatter faktabaserade, man ska inte blanda in känslor." som svar på det fick jag "jag tycker vi höll det ganska sakligt ändå (so far so good), ni kommer ändå ändra er en vacker dag (!!)". Vilken jävla stil. Iaf, sedan börjar vi luska lite på internet om henne, bland annat hennes Facebook, och det visade sig att hon proklamerar både raskrig och islamism, hon har varit med i skandaler flera gånger, hon har rivit ned SD:s valaffischer, hon har bränt röstsedlar, med mer med mer. Det här är inte mer än en googling bort för arbetsgivaren, jag undrar hur I helvete hon tillåts arbeta i skolan?? Om jag skulle anställa någon är det första jag skulle göra att googla och kolla Facebook. Hon proklamerar fucking raskrig! Vilket jävla svin! Om man invandrar till ett land så tar man seden dit man kommer, man håller inte på o proklamerar fucking raskrig.
Edit: Tog bort lite person angrepp som folk i kommentarerna påpekade, med lite eftertanke får jag ta mig i kragen och erkänna att jag gjorde fel där, personangrepp är inte vidare produktivt.
submitted by webnutprivate to swedishproblems [link] [comments]


2019.12.12 22:42 Maur0 Att döda ett barn

Att döda ett barn - Stig Dagerman
Har någon här läst "att döda ett barn" av Stig Dagerman? Jag läste den idag igen och även om den är tragisk tycker jag att den är väldigt vackert skriven.
 
Det finns så många saker i livet som vi inte kan kontrollera och dessa saker kan förändras och påverka våra liv kanske även just i denna stund utan att vi är medvetna om det.
 
Edit: Om nån vill läsa den :)
 
"Det är en lätt dag och solen står snett på över slätten. Snart ska klockorna ringa, ty det är söndag.
 
Mellan ett par rågåkrar har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått och i slättens tre byar blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnorna skär gnolande upp bröd till kaffet och barn sitter på golvet och knäpper sina livstycken. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet på golvet och knäpper sitt livstycke och mannen som rakar sig säger att i dag skall de ta en roddtur nerför ån och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.
 
Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden skruvar bensinförsäljaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen och mannen som skall döda ett barn tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de ska åka till havet och vid havet skall de låna en båt och ro långt ut.
 
Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsättet vad han säger, hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten. Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och njuter av glansen och doften av bensin och hägg. Det faller ingen skugga över bilen och den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den röd av blod.
 
Men samtidigt som mannen i bilen i den första byn slår igen dörren till vänster om sig och drar ut startknappen öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker. Barnet som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor står på knä i soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna och den svarta ekan som ligger uppdragen i gräset. Mannen som skall förlora sitt barn är färdigrakad och viker just ihop spegeln. På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna. Det är bara sockret som fattas och modern säger åt sitt barn att springa över till Larssons och låna några bitar. Och medan barnet öppnar dörren ropar mannen efter det att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt ut som de aldrig förut rott. När barnet sedan springer genom trädgården tänker det hela tiden på ån och på båten och på fiskarna som slår och ingen viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar.
 
Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över vägen far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och se bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig. Det går mycket fort och mannen i bilen ser äppelträden och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som grå skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen - ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk bred väg och ute på slätten går det ännu finare. Mannen är lycklig och stark och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn sluter flickan åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet och hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar och hur blankt det skall ligga.
 
Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker ut sin fasa kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet själv kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den sista minuten ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.
 
Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus och ett barn ligger orörligt på mage med ansiktet pressat hårt mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker mycket dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickat sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en gång lycklig man som dödat det.
 
Ty den som har dödat ett barn åker inte till havet. Den som har dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som har dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han istället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda. Men så obarmhärtigt är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är försent."
submitted by Maur0 to sweden [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2018.07.09 15:38 Deus_Noctis Varför jag ser SD som mitt ända val... (Change my mind?)

Som en början så vill jag säga att jag är öppen för fakta. Jag kommer att framföra mina åsikter för att visa mitt resonemang, men kommer inte att debattera dem. Ni är såklart fria att skriva era egna.
Nu till huvudtexten:
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har nu bott i Japan i 5 år, där jag jobbar och har fru och barn. Varje gång jag hör från min familj i Sverige så verkar saker värre och värre. Den offentliga sektorn får gå igenom nedskärning efter nedskärning, mina släktingar får söka sig till privata kliniker för att få vård, köerna blir längre och längre, bostadsbristen blir inte bättre, osv. osv..
Min lillebror har fått vänta i snart 4 år för att få göra en undersökning för sin sociala fobi. Först så stängdes avdelningen han gick till vid det lokala sjukhuset, sedan så fick han börja om privat. Han går nu på terapi, men ingen behandling har ännu planerats. Det dröjer nog innan den kommer.
Mina halvsyskon vars far gick bort under väldigt traumatiska omständigheter har haft bättre tur, fast de bor i stockholm med bättre tillgång till vård än andra orter.
Något annat som har sjukt lång väntetid är väntan på visum. När man ansöker efter äktenskapsvisum kan det ta upp till två år. Och inte nog med det, Svenska medborgaren måste under ansökningsperioden befinna sig i Sverige, och den andre utomlands. Det betyder att jag skulle vara tvungen att skiljas från mitt 1åriga barn och min fru i kanske 2 år. Detta är oacceptabelt.
Jag kontaktade SD om detta, och de hade samma krav som nuvarande regeringen, att du ska ha försörjning och bostad. Dock hade de inga krav på var man skulle befinna sig. Dessutom skulle handläggningstiden under deras regering med förmodan minska drastiskt. Hade jag varit tvungen att åka hem själv en månad eller två så skulle det vara något annat. Helst ser jag att min familj får vara i Sverige på ett turistvusim i tre månader och att processen inte tar längre än så. Här i japan så tog det lite över en månad, och dom har hela Sveriges befolkning i sin huvudstad.
Problemet är att regeringens prioriteringar är helt snedvridna. Blir SD Sveriges största parti så hoppas jag på att vi kan få dessa prioriteringar i rätt ordning, så kanske vi kan hålla ett val där SD inte behövs alls nästa gång.
Detta är absolut inte invandrarnas fel. Det är regeringens fel att kulturklyftor ökat, att folk i förorten lever segregerade liv och att många är fattiga. Det är regeringen som skapar lånetagare och överbelastar välfärden.
Och på tal om kulturklyftor så tror jag inte på mångkultur utöver mat. Det inkluderar amerikanisering. För det första för att jag tycker om global multikultur. Japan är inte som Sverige, och Sverige är inte som Japan. För det andra för att människor självsegregerar sig till sin egna identitetsgrupp. Det är därför svarta (oftast) gifter sig med svarta och vita (oftast) gifter sig med vita i USA. Det är därför mina bästa vänner i Japan är Svenska. Om du är född i Sverige och inte identifierar dig som Svensk så är det ett problem både för dig och samhället. Är du inte född i Sverige så är det en annan sak, men du har ändå ett ansvar att respektera landet du bor i. Just som jag måste göra här i Japan. Även fast jag blir stoppad på gatan av polis och måste visa ID.
Jag måste dock säga att jag inte pratar om subkulturer, utan jag pratar om saker som separata badtider för kvinnor och män i simhallen, böneutrop osv. Kulturklyftorna är inte heller invandrarnas fel. Det är Sverige som segregerat invadrare i sina förorter i decennier.
Det sägs att i Sverige måste ”Svenskarna ta ansvar för att anpassa sig till det nya samhället”. Det motsatta borde vara en självklarhet. Denna artikel betyder egentligen inte mycket. Kände bara att jag var tvungen att ha någon grund bakom ett ådant citat.
Sen så är det sjukt att vi har en regering som låtsas som ingenting när det kommer till barngiftemål, könsstympning, hedersmord, våldtäkter, vandalisering och gängvåld. En regering som hellre låter riktiga barn bli utan asyl än att testa åldern på uppenbart vuxna män. Som förnekar att organiserat tiggeri jagar bort Svenska hemlösa.
Att SD inte är ett väldigt bra parti kan jag absolut hålla med om. Men de är de enda som vill göra något åt det som jag ser vara problemet. Immigrationspolitiken. Jag skulle kunna rösta på Medborgerlig Samling, men den rösten riskeras att bli kastad i sjön. Något måste hända snart. Jag vet inte om Sverige klarar 4 år till av denna politik. Kvinnors rättigheter kan jag slåss för när Sverige är stabilt igen.
TLDR; Prioritera medborgare över icke-medborgare, oavsett hudfärg. Minska köerna och jobba på att integrera invandrare i det Svenska samhället.
submitted by Deus_Noctis to svenskpolitik [link] [comments]


2018.04.15 17:20 pedoreus Sverige har fan ballat ur.

Sverige har ballat ur. Jag som själv har invandrar bakgrund kan och bör säga emot. Min morsa kom hit när hon va 15 år, min farsa när han va 20. Båda mina föräldrar har gjort sitt absolut bästa för att passa in i samhället och för att bli en del av Sverige. Jag tänker göra precis som dem, en vacker dag när jag har mina barn, tänker jag också göra mitt bästa för att bygga upp säkerhet och ett bra liv åt dem.
Min mamma kom hit och fick några små pengar i fickan om månaden, och jag menar verkligen små.Min mamma fick aldrig SFI kurser, eller bidrag, min mamma blev bosatt i en Svensk familj i Dalarna, utan någon kunskap om varken Sverige eller Svenska eller Engelska, hon kunde bara tala Persiska (Farsi).
Hon blev lämnad i fred och fick klara sig själv. Ändå så lärde hon sig Svenska och kunde assimilera sig i samhället, hon lärde sig till den nivån att hon idag jobbar som Svensklärare.
Med detta sagt vill jag inte skryta eller säga att "min mor är bättre än din" bara för att hon gjort rätt. Trotts motgångar i ett helt nytt och främmande land klarade hon sig, varför? Jo för viljan av ett bättre liv för sig själv, men samt för mig och min syster.
Men idag, så är det inte likadant som det va förr, idag får dessa "nya" invandrare mycket MYCKET bättre standards än vad mina föräldrar fick då. De är bortskämda. Jag säger inte att det va bättre förr, eller bättre nu, jag menar mer att det inte finns någon balans.
Mina föräldrar, båda två assimilerade i detta land, har jobbat för att kunna vara där dem befinner sig idag, de har betalat skatt, gått i skolan, betalar fortfarande av sina studielån och lever ett rätt normalt liv i medelklassen. Det är inte lätt att kunna komma till ett helt nytt främmande land, och bygga upp en framtid, när man är 15 år. Vart är kämpar glöden, vart är viljan av ett bättre liv ? Varför ska vissa få en sån stor del av kakan, när det är vi, arbetarna som betalar för den. Vart fan är min bit ? Det är vi som borde komma först, inte någon person som satte sin fot på denna mark för några månader sedan, inte heller en Svenskfödd person som kallar sig för politiker. Vi, det vanliga folket har byggt upp detta land, inte dem.
Att hjälpa människor i nöd är inte fel, men när Sverige glömmer bort sitt egna jävla folk, självklart skapas det problem, ilska och hat. Det finns så otroligt många problem idag, som inte bör finnas i Sverige, om vi har så jävla mycket pengar som de säger att vi har varför sker det då inte en förändring?
Det är en självklarhet att en massinvandring leder till ökad kriminalitet, men tro mig, de invandrarna och Svenskarna som redan bott i Sverige ett tag, och som fortfarande bor i de utsatta områdena vill inte leva med rädsla, det va en av de anledningarna till varför det kom till "trygga" Sverige, för att fly från hur deras liv såg ut förr.
De flesta vet inte detta, men när kriminella blir arresterade i förorten, så applåderar de Svenskar och invandrare som ser. De drömmer precis som du och jag om en bättre framtid.
De fyra största problemen vi har idag, enligt mig är: 1. Sjukvården 2. Bostadsbristen 3. Invandringen 4. Media. Allt detta går att lösa med rätt tankar och planer. Allt detta är även kopplat till de ena och de andra, problem skapar problem, lösningar skapar lösningar. Jag kan fortfarande inte säga att det finns ett enda parti som är lockande för mig, alla är lika mycket skitsnack.
Båda mina föräldrar är ej religiösa, men de tror på något större än dem själva. Med detta sagt vill jag inte säga att det är dåligt med religion, jag själv är en Ateist men respekterar allas rätt att få tro precis på vad dem vill.
Utan det jag försöker säga är att, nej alla invandrare är inte muslimer som vill ha sharia, nej alla svenskar är inte heller rasister som hatar "svartskallar" för att det säger emot. "Det land du befinner dig i, dem lagarna och reglerna ska du acceptera och följa", detta är ett stycke från koranen som jag håller med om, jag kanske inte översatt det 100% rätt, men principen består.
Men själv, tror jag inte på någon bok eller skrift som helig, ser det som kunskap, inte kunskap som alltid är rätt, men kunskap som kanske va relevant för 2000 år sedan, vissa saker kan vi alltid ta lärdom av, historian är fylld med kunskap om hur vi ska kunna bli bättre. Detta är dock min åsikt, och om någon religiös individ vill ta åt sig, och bli ledsen, sorry, not sorry. Detta gäller dock inte endast koranen, det gäller alla de heliga skrifter från Buddism till Kristendom, alla har något att lära ut, men alltid med en stor nypa salt, det är ju trotts allt historia.
Det som dock stör mig är hur de "nya" invandrarna behandlas, varför ska folk som inte är ifrån detta land få så mycket mer än mig, som bott här hela mitt liv, som har betalat skatt och försökt bidra till samhället med att jag vill utbilda mig och jobba. Nej jag säger inte att vi inte ska hjälpa till, men vi ska inte glömma bort vem det är som faktiskt hjälper, det är inte politikerna som betalar för dem, det är vi.
Jag kommer alltid se mig som svensk, med en Persisk(Iran)bakgrund lika mycket som jag kommer se mig själv som ett utav de miljontals djur på våran planet. För det är precis allt vi människor är, lite smartare apor, som står rakt på en flygande boll i universum. Jag vill helt enkelt att Sverige idag ska ta lärdom av de misstagen de gör, inte fortsätta göra om dem.
En av de sakerna idag som stör mig mest är hur Vänster och Höger alltid ska hålla på att förstöra, ena sidan är jättebrutal, och den andra sidan är fylld med censur. Detta går ju fan inte, när ska folk ta lärdom av historien och inse att det ska inte finnas några jävla färger eller någon sida.
Enligt mig så har inga rasister, oavsett om de är vita, svarta, rosa, gula, gröna, bruna eller vilken som helst av färgerna plats i Sverige. Alla de som vill komma till Sverige och berika kulturen gör rätt, alla som vill komma hit och ändra på kulturen gör fel. Vi ska ha ett fritt samhälle, där människor ska få ha rätten att kunna va kritisk tänkande, istället för får som följer en flock. Människor ska få ha rätten att känna sig bekväma med vem dem är, men inte tvinga på andra sina syner, för lets face it, alla ser olika på saker och ting.
I ett land som Sverige, så ska det fan inte finnas Sharia lagar eller shariapoliser i vissa förorter, det ska inte finnas så otroligt mycket kriminalitet, det ska inte ens finnas en religiös makt alls, för religion är något helt personligt. Ge polisen de resurser de behöver, ge sjukvården de resurser de behöver för att göra samhället till en bättre plats. Det är ju vi som jobbar för pengarna, har inte vi någon rätt att säga vart det ska gå ?
Jag har inte de bästa lösningarna till problemen, det är inte vad jag försöker säga, jag försöker helt enkelt säga att vi måste kunna få ta upp problemen som vi har, och inte bli skyltad som något vi inte är bara för att vi vågat prata om de. Jag må vara från en invandrar bakgrund, men jag älskar Sverige, jag ser mig själv som Svensk och det kan ingen ändra på, jag har min rätt som människa att få kunna känna precis som du kära läsare. Jag vill inte bli hatad för hur jag ser ut, jag vill tas på allvar, för jag gör samhället lite bättre med att våga prata om de problem vi har, istället för att låta dem sjunka under radarn som våra politiker gör. Vi har en stor väg att gå, och jag är glad att få kunna gå den vägen. Men ärligt talat, det är dags att sluta i en värld baserad på hat och kärlek. Vi måste bli realistiska.
Till er som orkat läs hela min text, vill jag gärna säga tack för din tid, men nu är det så att denna "blatten" har talat färdigt. Tack för att du orkar läsa!
submitted by pedoreus to sweden [link] [comments]


2018.03.19 21:33 ImOffended420 Sydafrikaner drar paralleller med Sveriges situation

Boer folket, de vita bönderna i Sydafrika, drar paralleller med deras nuvarande tillstånd och Sveriges situation och framtid. De menar att både kulturellt och politiskt så ser det ut som att Sverige kan begå ett självmord som liknar deras egen värld, på lång sikt.
Dokumentären är skapad av Jonas Nilsson. I den så får vi höra hur de vita bönderna lever som en etnisk minoritet och vilka konsekvenser det har politiskt och kulturellt.
Efter att ha sett dokumentären så blev jag själv oroad. Risken över att bli etnisk minoritet i Sverige är relativt stor sett till födelseantal, asylinvandring, anhörighetsinvandring mm. Jag tror personligen att det är möjligt att vi går samma väg till mötes som bönderna i Sydafrika på sätt och vis. Finns det något sätt överhuvudtaget att vända det här skeppet? Dokumentären känns som en ögonöppnare, det är kulturellt enorma skillnader och bönderna som befinner sig som vit minoritet ignoreras av de svarta politikerna. Vad kommer egentligen hända med Sverige om vi svenskar med västerländska/nordiska värderingar hamnar i minoritet?
Jag är medveten om att många tror att allt sådant här löses per automatik av sig självt men jag är själv inte lika säker på det. Jag tycker vi har enorma problem och att risken för att det blir ett typiskt Sharia Law 2.0 i Sverige faktiskt existerar. Boerna är ett praktexempel på vilka slags rättigheter som kan tas ifrån oss och vad den geografiska utvecklingen kan åstadkomma med.
submitted by ImOffended420 to svenskpolitik [link] [comments]


2018.03.07 19:41 riiga M190 - Motion om situationen i Sydafrika

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
  1. Att utvecklingen i Sydafrika är högst oroväckande.
  2. Att erkänna och fördöma de systematiska attacker som vita sydafrikaner, och i synnerhet boerna har utsatts för sedan början av 1990-talet.
  3. Att uppmana till bojkott till dess att situationen har förbättrats.
  4. Att situationen i Sydafrika är ett giltigt asylskäl för berörda utsatta folkgrupper som söker sig till Sverige.
Motivering
Sedan Apartheids fall i början av 90-talet räknar med med att det har begåtts uppemot 85 000 mord på vita sydafrikaner. Detta är en ständigt ökande siffra, och mörkertalet antagligen stort då myndigheterna gör sitt bästa för att mörklägga morden då de lett till stora spänningar i samhället. Precis som apartheidregimen fördömdes under 60-, 70-, och 80-talet när de svarta förtrycktes bör vi idag fördöma ANC-regimen som diskriminerar och förtrycker den vita minoriteten i landet. Rasism är rasism oavsett hudfärg.
Signerad Folkhemsdemokraterna Nordiska Folkpartiet
Detta är en motion inlämnad av Folkhemsdemokraterna och Nordiska Folkpartiet. Denna version av ärendet avslutas den 12 mars 2018 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version.
submitted by riiga to iksdagen [link] [comments]


2017.08.12 14:59 konaya Hjälp mig att sammanställa en svensk litterär kanon!

There is a summary for Non-Swedish visitors at the end of this post.
Jag är lite irriterad över att vi inte har en etablerad litterär kanon i Sverige. Inspirerad av denna artikel på Runeberg tog jag BIF:s Århundradets svenska böcker och SVT:s Århundradets mest betydelsefulla böcker och slog ihop dem. Båda listorna är hundra böcker långa. Genom att lägga ihop rankningen för respektive bok får fick jag en 146 böcker lång lista där ordningen bestäms bestämdes av båda listor. Där en bok inte finns fanns med i en lista ges gavs rankningen 101.
Det finns/fanns så klart ett par problem med denna lista:

Listan

Facklitteratur

Titel Författare År
Systema naturae Carl von Linné 1735
Ett barn blir till Lennart Nilsson 1965
Ofredsår Peter Englund 1993

Poesi

Titel Författare År
Aniara Harry Martinsson 1956
Fänrik Ståls sägner Johan Ludvig Runeberg 1848-60
Snölegend Werner Aspenström 1949
Samlade dikter Gunnar Ekelöf 1932-89
Får jag lämna några blommor Nils Ferlin ?
Dikter Hjalmar Gullberg 1985
Dikter Tomas Tranströmer 1954-2004
Dikter Karin Boye 1950
Nya dikter Verner von Heidenstam 1915
Århundradets kärlekssaga Märta Tikkanen 1978

Reportageböcker

Titel Författare År
Tysk höst Stig Dagerman 1947
Rapport från kinesisk by Jan Myrdal 1963
Lort-Sverige Ludvig Nordström 1938

Romaner

Barn och ungdom

Titel Författare År
Pippi Långstrump Astrid Lindgren 1945
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige Selma Lagerlöf 1906-7
Bröderna Lejonhjärta Astrid Lindgren 1973
Emil i Lönneberga Astrid Lindgren 1963
Berts dagböcker Jacobsson, Olsson 1987-99
Mio min Mio Astrid Lindgren 1954
Ronja Rövardotter Astrid Lindgren 1981
Alla vi barn i Bullerbyn Astrid Lindgren 1947
Alfons Åberg-böckerna Gunilla Bergström 1972-2012
Madicken Astrid Lindgren 1960
Karlsson på taket-böckerna Astrid Lindgren 1955-68
Kulla Gulla-böckerna Martha Sandwall-Bergs. 1945-51
Vi på Saltkråkan Astrid Lindgren 1964
Pettson och Findus-böckerna Sven Nordqvist 1984-2015
Barnens ö P. C. Jersild 1976

Biografier och skrönor

Titel Författare År
Nässlorna blomma Harry Martinsson 1935
Ondskan Jan Guillou 1981
Populärmusik från Vittula Mikael Niemi 2000

Dagboksromaner

Titel Författare År
Doktor Glas Hjalmar Söderberg 1905
Dvärgen Pär Lagerkvist 1944

Deckare

Titel Författare År
Händelser vid vatten Kerstin Ekman 1993

Historiska romaner

Titel Författare År
Utvandrarserien Vilhelm Moberg 1949-59
Stad-sviten Per Anders Fogelström 1960-68
Strändernas svall Eyvind Johnson 1946
Den som vandrar om natten Marianne Fredriksson 1988
Molnfri bombnatt Vibeke Olsson 1995
Hans nådes tid Eyvind Johnson 1960

Idéromaner och debattböcker

Titel Författare År
Hertha Fredrika Bremer 1856
Väckarklocka Elin Wägner 1941

Kriminalare

Titel Författare År
Grisfesten Leif GW Persson 1978
Martin Beck-böckerna Sjöwall/Wahlöö 1965-75

Osorterade romaner

Titel Författare År
Röde Orm Frans G Bengtsson 1941-45
Jerusalem Selma Lagerlöf 1901-2
Juloratoriet Göran Tunström 1983
Den allvarsamma leken Hjalmar Söderberg 1912
Kejsaren av Portugallien Selma Lagerlöf 1914
Mor gifter sig Moa Martinson 1936
Din stund på jorden Vilhelm Moberg 1963
Jack Ulf Lundell 1976
Vägen till Klockrike Harry Martinsson 1948

Osorterat

Titel Författare År
Simon och ekarna Marianne Fredriksson 1985
Barabbas Pär Lagerkvist 1950
Rid i natt Vilhelm Moberg 1941
Kvartetten som sprängdes Birger Sjöberg 1924
Vem älskar Yngve Frej? Stig Claesson 1968
Lars Hård Jan Fridegård 1935-6
Trägudars land Jan Fridegård 1940-9
Gäst hos verkligheten Pär Lagerkvist 1925
Kallocain Karin Boye 1940
Hummelhonung Torgny Lindgren 1995
Ormens väg på hälleberget Torgny Lindgren 1982
Rövarna i Skuleskogen Kerstin Ekman 1988
En komikers uppväxt Jonas Gardell 1992
Romanen om Olof Eyvind Johnson 1934-37
Efter tusen år av tystnad Birgitta Onsell 1994
Comédia infantil Henning Mankell 1995
Bara en mor Ivar Lo-Johansson 1939
Boken om San Michele Axel Munthe 1929
Agnes Cecilia — en sällsam historia Maria Gripe 1981
Jag saknar dig, jag saknar dig! Peter Pohl 1992
Anna, Hanna och Johanna Marianne Fredriksson 1994
Sörgården Anna-Maria Roos 1912
Löwensköldska ringen Selma Lagerlöf 1925
Stengrunden Bo Giertz 1941
Utvald att leva Jerzy Einhorn 1996
Vinterviken Mats Wahl 1993
Jernbane-eposet Sara Lidman 1977-85
Tordyveln flyger i skymningen Maria Gripe 1978
Villospår Henning Mankell 1995
Markurells i Wadköping Hjalmar Bergman 1919
Raskens Vilhelm Moberg 1927
Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult Astrid Lindgren 1975
Herr Arnes penningar Selma Lagerlöf 1904
Den femte kvinnan Henning Mankell 1996
Natt i marknadstältet Lars Ahlin 1957
Mördare utan ansikte Henning Mankell 1991
Din livsfrukt Lars Ahlin 1987
Hunden Kerstin Ekman 1986
Krilontrilogin Eyvind Johnson 1941-3
Samuels bok Sven Delblanc 1981
Steget efter Henning Mankell 1997
Ett drömspel August Strindberg 1902
Den vita lejoninnan Henning Mankell 1993
Lovängsserien Sven Edvin Salje 1942-73
Bombi Bitt och jag Fritiof Nilsson Piraten 1932
Lifsens rot Sara Lidman 1996
Gentlemen Klas Östergren 1980
Soldat med brutet gevär Vilhelm Moberg 1944
Aprilhäxan Majgull Axelsson 1997
Det levande landskapet i Sverige Sten Selander 1955
Den tionde Sånggudinnan Carina Burman 1996
Janne, min vän Peter Pohl 1985
Livets ax Sven Delblanc 1991
Spillran av ett moln Rolf Edberg 1966
Bock i örtagård Fritiof Nilsson Piraten 1933
Bränt barn Stig Dagerman 1948
Enligt Maria Magdalena Marianne Fredriksson 1997
Pubertet Ivar Lo-Johansson 1978
Stjärnor utan svindel Louise Boije af Gennäs 1996
Blindgång Marianne Fredriksson 1992
Hjortronlandet Sara Lidman 1955
Miranda och pärlhalsbandet Kerstin Sundh 1987
Godnatt, jord Ivar Lo-Johansson 1933
Vävarnas barn Per Anders Fogelström 1981
Pappan och havet Tove Jansson 1965
Paradisets barn Marianne Fredriksson 1985
Tjuven Göran Tunström 1986
Dykungens dotter Birgitta Trotzig 1985
Häxringarna Kerstin Ekman 1974
Bokhandlaren som slutade bada Fritiof Nilsson Piraten 1937
Vindspejare Agneta Pleijel 1987
Ultra Marin Evert Taube 1936
Mitt liv Herbert Tingsten 1961-4
Evas bok Marianne Fredriksson 1980
Kvinnor och äppelträd Moa Martinson 1933
Skuggan över stenbänken Maria Gripe 1982
Fru Björks öden och äventyr Jonas Gardell 1990
Katanga Jonas Waern 1980
Merabs skönhet Torgny Lindgren 1983
Frestelsernas berg Jonas Gardell 1995
Svarta Ballader Dan Andersson 1917
Musikanternas uttåg P O Enquist 1978
Rapport från en skurhink Maja Ekelöf 1970
Statarna Ivar Lo-Johansson 1936-37
Brev från nollpunkten Peter Englund 1996
Solange Willy Kyrklund 1951
Rymdväktaren Peter Nilson 1995
Mulens marker Gunnar Arnborg 1987
Clownen Jac Hjalmar Bergman 1930
Snörmakare Lekholm får en idé Gustaf Hellström 1927
Det osynliga barnet Tove Jansson 1962
De långa åren Eino Hanski 1972
Mormor gråter och andra texter Jonas Gardell 1993
Syndafloden Marianne Fredriksson 1990
Efter floden P. C. Jersild 1982
Det går an C. J. L. Almqvist 1839
Hemsöborna August Strindberg 1887
Röda Rummet August Strindberg 1879
Vad skall med? Vad skall bort? Hur skall kriterierna för valet se ut? Ta en favorit bland böckerna ovan (eller en annan bok) och håll ett brandtal om dess kanonska kvaliteter. Är du inte personligen intresserad kanske du känner någon som är det – tipsa denne om projektet! Hjälp mig, kort sagt.

Ändringslogg

English summary:

Sweden doesn't have an established literary canon. I have begun compiling such a list, imperfect as it is, and I am asking for help pruning and cultivating it into something usable. You are of course free to join in, as long as you understand what a canon actually is so we don't get fifty million Americans suggesting the girl with the fucking dragon tattoo.
submitted by konaya to sweden [link] [comments]


2017.04.23 19:47 Torsten1999 En dag i Henrik Arnstads liv av Jens Ganman

EN DAG I HENRIKS LIV
06.00 Vaknar i trädkojan, hänger på mig pilbågen och kogret, klättrar ner för repstegen och släpper ut ett ekande jubelskri över nejden; ”SIC SEMPER TYRANNIS!”.
En flock fåglar lyfter och flyger bort. ……………………………..
06.01 Siktar flera potentiella fascister nere vid von Döbelns minnessten. Beskjuter dem med enastående träffsäkerhet, men upptäcker att det är några säckar med löv som en av parkarbetarna lämnat kvar... ……………………………..
06.10 Sänder ut dagens första tweet och njuter av hur alla rasister i Sverige stelnar till när de nås av den: "FRÅN RYMDEN SYNS INGA GRÄNSER”.

JUSTBLEWYOURMIND, #THINKINGOUTSIDETHEBOX

……………………………..
06.11 Dagens andra tweet: "TÄNKVÄRD DN-LEDARE AV WOLODARSKI”:
”Sverigedemokraterna ett anagram för "overtaking me readers” + ”regime overtakers and” +”overtaker’s mind agree”…
(Avslöjade. Igen.)
…………………………….
07.00 Sadlar på Rocinante och rider in i staden med lansen stadigt fastklämd under armen och kastrull på huvudet; rider fram majestätiskt på motorvägen medan jag lyssnar på ekonyheterna i telefonen.
Nyhetsuppläsaren låter upprörd:
”En galning färdas just nu mot körriktningen strax söder om Karlbergstunneln!!! Allmänheten varnas!”
”En...?” tänker jag triumferande. ”Jag ser flera hundra…” ……………………………..
08.00 Möte på Rosenbad med Stefan.
Stefan lyssnar hänfört när jag ritar upp fiendens senaste landvinningar på den upphängda Sverigekartan och markerar deras befästningar med svarta svastikor.
”Goa professorn…”, krusar han underdånigt, ”...aldrig hade ja välan kunnat ana att dä fanns SÅ möcke fascister där ute!”
Han snor sina grova arbetarhänder runt varandra och betraktar mig med orolig, skelande blick.
”Har du sett World War Z?” säger jag bistert och kikar ut genom den nerdragna persiennen.
”Näe!” säger Stefan och ser med ens mycket rädd ut.
……………………………..
09.00 Talar på Södertörns folkhögskola inför fullsatt aula:
”Allas lika värde är det enda rättesnöre ni behöver ha!” dånar jag med min sensuella men samtidigt maskulina och respektingivande Stentorsröst.
”ALLA är lika mycket värda – UTOM Sverigedemokratrena och deras väljare! Dessa två miljoner människor måste fördrivas ur Edens Lustgård! Dessa kan ni utan samvetskval halshugga och lemlästa! Deras vänner kan ni förfölja och förnedra! Deras barn kan ni kasta till vargarna! Deras huvuden kan ni använda som fotbollar och sparka nerför Kåkbrinken hela vägen ner till Centralbron! Sverigedemokratrena är ett hot långt större än Islamiska Staten och Ebola tillsammans! RING UT DET ONDA! RING IN DEN TUSENÅRA FÖRFÖLJELSENS TIDEVARV!!!”
Succé. ……………………………..
09.30 Kollar blocket. Kille i Kramfors säljer klassisk Batmobil-replika för 150 000 pix. Funderar på att slå till. Behövs bara några smärre modifieringar och sen… na-na-na-na-na-na-na-na… na-na-na-na-na-na-na-na... Aaaarnstad!
…………………………….
10.00 Brunch. Nedlägger kronhjort i Vitbergsparken (1 skott), flår djuret på sten bakom Sofia kyrka och grillar det över öppen eld.
……………………………..
10.10 Gör 250 sit-ups. Skuggboxas.
……………………………..
10.15 Tweetar ut påminnelse om Förintelsen och Hitler.
…………………………….
10.16 Tweetar ut hyllning till Hamas frihetskamp.

NEVERFORGET, #REMEMBERYASSERARAFAT

……………………………..
11.00 Blir intervjuad av Tro & Politik. De frågar hur jag kan vara så stark och modig och jag parafraserar Bamse:
”Den som är stark måste också vara paranoid.”
……………………………..
11.30 Crawlar 25 eleganta längder i stora bassängen på Eriksdalsbadet; ett magnifikt exemplar i vatten som på torra land. Kvinnor (såväl som män) stirrar imponerat/avundsjukt. Torkar mig omsorgsfullt framför några äldre damer som rodnar och tittar bort.
……………………………..
11.55 Praktikant () från Ekot ringer och frågar om jag anser att rasism är en ”svensk uppfinning”.
Svarar att det är det givetvis.
”Hur ser du då på rasismen mellan exempelvis kurder och turkar i förorten? Eller att 'Mein Kampf' fortfarande säljer bra i Mellanöstern?"
Lägger på.
Idiot.
……………………………..
12.00 Ironisk lunch på Sturehof med Ulf, Antjé, Malena, Mattias, Mark & Jonas, Schyffert, Oisin, Big Daddy Virtanen och Kjelle.
Schyffert har låtit trycka upp superironiska t-shirtar med texten ”JUDEN RAUS!”.
Vi skrattar gott åt hur detta kommer att ställa till det i huvudet på alla rassar och SvD-anställda.
Psyche!

JOINTHERESISTANCE, #GOODGUYSINC, #ISRAELSTOLETHEHOLYLAND

……………………………..
13.00 Talar i plenisalen, inbjuden av socialdemokratiska riksdagsgruppen.
SD hukar förskräckt när jag låter min isblå bannstråleblick svepa över bänkraderna (ni som sett ”Mars Attacks!” vet vad jag menar); lukten av bränt rasistkött fyller näsborrarna. Tänker på hur det påstås att Hitler ejakulerade i byxorna under såna här tal.
Kommer.
……………………………..
14.30 Föreläsning inför SSU på Bommersvik.
Talar salvelsefullt om Förintelsen. Berättar om koncentrationslägren. Många gråter öppet när jag berättar att det finns satiriker som skämtar om detta. Ungdomarna skakar på huvudet i äckel och avsmak.
”Satir borde förbjudas!” ropar en man som ser precis ut som Anders Lindberg, fast med solglasögon och lösskägg. ”Läs Lindberg i Aftonbladet! Han är bra! Briljant!"
Jag nickar allvarligt och visar noggrant hur man gjorde ”heil-”tecknet i Hitler-Tyskland. Jag lär studenterna att aldrig ALDRIG heila. Under några omständigheter.
Får bara göras av dem som är utbildade. Står kvar i den posen länge, länge för att låta allt sjunka in… dödstyst i föreläsningssalen… STARKT!!!!
…………………………….
15.30 Åker ut till Skarpnäck och bunkern för att fylla på förråd.
Lyssnar på "Bad Moon Rising” hela vägen dit. Har stigande känsla av att jag kommer att spela en viktig roll i den kommande showdownen mellan gott och ont.
Lite som Frodo.
Eller Luke Skylwalker.
……………………………..
15.31 Tweetar ut en påminnelse om Ölkällarkuppen, Kristallnacht och Institut für Sexualwissenschaft. Folk måste få veta!!!
………………………………
15.32 Hyllaretweetar Malenas grej om att inga palestinska flyktingbarn ska kränkas med påtvingade historiekunskaper i skolan.

RESPECTCULTURALDIFFERENCIES, #USA=GREATSATAN, #FALSEFLAG

………………………………
15.33 Staplar konserver med vita bönor där ute i bunkern + checkar luftfilter och smörjer knän och armbågar på min RealDoll ”Paula”.
Hon ler okynnigt.
(...måste komma ihåg att disciplinera henne innan jag rider in till stan igen).
Sorterar några gamla årgångar av Der Stürmer, bläddrar fascinerat i dem… tänker att det är bra att nån som jag äger dem istället för nån som skulle kunna ryckas med av de fantastiska teckningarna och den eleganta layouten… Philipp Rupprecht var verkligen skicklig med pennan… ond!!… men skicklig… och Streichmans ledare ÄR stringenta… vansinniga!!… men stringenta…
……………………………..
15.34 Näbbgädda från Studio 1 ringer och frågar varför jag inte fördömetweetar om socialdemokraternas och miljöpartiets drakoniska, nya asylpolitik. Lägger på.
Idiot.
……………………………..
15.35 Dan Eliasson ringer och frågar om jag kan invigningstala vid nästa veckas manifestation för "Rätt Tänk" på Sergels Torg.
Det blir öppen eld, grillning och så kan folk passa på att göra sig av med böcker och tidningar som spelat ut sin roll.
Strömstedt spelar akustiskt.

BÜCHERVERBRENNUNG, #KOD˚451

……………………………..
15.45 Bråk med Sakine Madon, Mona Walter, Zeliha Dagli och Alice Teodorescu på twitter; jag kallar dem för vad de är: vita, priviligierade CIS-kvinnor som fått allt om bakfoten; det påstådda ”kvinnoförtrycket” i förorten luktar Timbro-nazism lång väg.

CALLINGASPADEASPADE, #ONKELTOM, #LOVETHECOMMUNISTMANIFESTO

……………………………..
15.46 Oisin, Poohl och Lindberg sluter upp på min sida; lägger ut bilder på sig själva i hijab; jag känner hur tårar av rörelse bränner bakom ögonlocken.

NEVERFORGETROSAPARKS!!!!!!!!!!!!!!!!, #FREENELSONMANDELA!!!!!!!!!!!!!!!!,#BYTHEPOWEROFGRABTHAR’SHAMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

…………………………….
16.00 Scannar E-Bay.
Lägger bud på sex gamla SS-hjälmar, ett originaltryck av ”Die Führer und Die Jugend + två stora flaggor + en låda MP44 Sturmgewehr.
(såna klenoder får inte falla i orätta händer - bättre att nån som verkligen kan hantera ondskan äger dem!)
……………………………..
17.00 Umgås med min adept Muhammed i ”My Black Friend”-projektet.
Pilbågsskytte på Gärdet + kulglass.
Råder honom att byta namn - ”Muhammed” är ett typisk, trött stereotyp som används när rassar och mindre begåvade satiriker behöver en rasifierad kropp att göra narr av.
Föreslår nåt mer neutralt som Hank… Henk… Henry… nånting ditåt...
Nåt som är både maskulint och ödmjukt på en och samma gång.

MYBLACKFRIEND, #BLACKMASCOTS, #HEARTOFDARKNESS, #COLONELKURTZKEEPINGWATCH

…………………………….
18.00 Middag med Anders Danielsson.
Jag och Anders är rörande överens om att SD är det värsta som nånsin hänt; den får kommunismens illdåd i Sovjet, Kina, Kuba, Kongo, Albanian, Afghanistan, Vietnam, Laos, Kambodja, Nordkorea, Angola, Jugoslavien och Pajala att förblekna.
”Vad vi behöver i det här landet”, säger Danielsson och lutar sig fram med en tandpetare nonchalant instucken i mungipan, ”är en specialpolis som lyder direkt under mig… jag ska prata med Dan och fixa så att du får ett eget specialkommando – The Red Longbows… vad säger du om det?"
Kommer.
…………………………….
19.00 Föreläser om Förintelsen hos Tro & Solidaritet.
Jubelstämning.
Folk hyllar mig förbehållslöst; står upp i bänkarna och skriker:
"ROPEN SKALLA - GODHET ÅT ALLA!"
Bjerled delar ut tapperhetsmedalj efteråt och jag känner hur jag sväller av stolthet. Sväller och sväller tills jag närmar mig moralisk klimax...
Det är en ny tid nu.
Det känns i luften.
Eller som Björn Wiman skrev i DN i höstas när 400 000 miljöpartistiska väljare solidariskt öppnade sina hem för en flykting var och flykting-”krisen” därmed löstes i ett nafs:
”Jag skönjer konturerna av en ny folkrörelse.”
Indeed, Björn, indeed...
……………………………..
20.00 Föreläser för Expos personal.
Berättar om Förintelsen. De nickar - som jag upplever det - artigt, men sneglar hela tiden på sina klockor. Mona Sahlin den enda som visar verkligt intresse.
Hon kommer fram efteråt och slår armarna om mig; gråter öppet:
”Du är så modig, Henrik!”

BRAVEHEART, #SIMPLYTHEBEST

…………………………….
21.00 Hinner ÄNTLIGEN se nya Star Wars-filmen!
Får gåshud under scenen med Rymdimperiet där alla soldaterna heilar inför Kylo Ren.
I övrigt alla rätt: stark, kvinnlig huvudperson, svart sidekick, heterosexuella CIS-mannen dör… (saknade bara en tydlig transgenderkaraktär… eller är det Chewie? All this time!!?)
(...kan f.ö se mig själv i rollen som Poe Dameron…)
(...bara en tidsfråga innan Hollywood upptäcker mina rugged good looks och inser jag att jag är en natural... precis som Vinnie Jones…)

THELIFEANDTIMESOFHENRIKARNSTAD

………………………………
22.00 Patrullerar Plattan med min nya long bow.
Rasisterna flyr i panik när de ser mig. Poliserna hälsar respektfullt. Jag nickar avmätt – vet att de är rassar allihopa. En av dem har sminkat sig (faktiskt väldigt skickligt) i blackface. Ser helt äkta ut.
(mental note: kan vara Makode Linde och en av hans ”installationer - tweetar ut varning till andra goda anti-rasister” #SKÄRINTEITÅRTAN, #MAGICNEGROE)
……………………………….
23.00 Twitterbråk med Makode Linde som hävdar att han aldrig patrullerat Plattan i blackface och polisuniform, kallar mig ”sinnessjuk tomte”. Jag svarar att han borde fundera på varför han går SD:s ärenden. Mer förolämpningar: ”groteska idiot”, ”foliehatt”, ”negativ IQ”… m.m, m.m.
Jag ler enigmatiskt på min sida twittret, vänder andra kinden till.

HENRIKISTHENIGGEROFTHEWORLD, #IHAVEADREAM, #DOTHERIGHTTHING

………………………………..
23.59 Tillbaka i trädkojan. Buktar och gör regelbundna avhopp på vägen dit för att förvilla ev. förföljare.
Bäddar mysigt med sovsäck och några värmeljus. Läser klart ”Biggles och den Mystiska Ön" i skenet från ljusen. Bra dag! Fått mycket gjort. Strax under 200 tweets men klart godkänt. Rassarna tvingas tillbaka. Centimeter för centimeter.
Twittrar ut: "HENRIK DUFVA, SLÄPPER INGEN JÄVEL ÖVER BRON!!!!”.
………………………………..
00.01 Arpi replikerar och frågar om jag menar ”Öresundsbron”. Viktigpetter.
Nazist.
………………………………..
00.02 Raderar min sista tweet (även solen har sina fläckar). Somnar.
Drömmer att jag är Aragorn och att orcherna/SD kommer. Driver dem tillbaka med ett regn av pilar… kommer mjukt… kramar pilbågen...
submitted by Torsten1999 to sweden [link] [comments]


2017.02.20 15:31 greatnow 'Blommorna' (Maj 2011) Kontra 'Blommorna' (November 2011)

Hej, jag är en engelsk talare som söker svensk text av denna tidigare inofficiella versionen av "Blommorna" från maj 2011. Denna länk är till youtube video av tidigare överlämnande. Tack.
https://www.youtube.com/watch?v=tuV_VqWIACQ
BLOMMORNA (Nov. 2011, officiella)
Från planet såg jag ingenting, men jag vet att städer brann. Jag vaknade i Amsterdam, drömde utan färger över Peking.
Försökte komma närmare. Jag försökte utan hud. Alla dagar alla nätter kom tillbaka svarta bilder vita ljud.
Kom berätta för oss hur man går över marken med en rak rygg öppna sår. Och berätta hur man reser sig igen efter sparkarna och slagen.
Vill du se en annan horisont. Vill du sjunka i någon annans solnedgång. Från hotellet såg vi paren hålla om varann. Vi såg dom komma hand i hand.
Jag ville släppa blommorna, jag ville hålla dom så hårt.
Försökte komma närmare. Jag försökte utan hud. Men du va någon annanstans, längre bort och längre ut.
I timmar framför teven sen, den fula världen och dom sista dagarna. Jag ville släppa blommorna, jag ville hålla dom så hårt.
Jag ville hålla dom så hårt, jag ville släppa blommorna, jag ville släppa blommorna....
submitted by greatnow to spop [link] [comments]


Svarta & Vita - Johan Östberg SVARTA ELLER VITA DEL 2! Rapartist Jesse Conable JCBUZ uppmanar till mord på vita Så går den svarta kontraktshandeln till SVARTA SUPRAN - LJUDBIL?! SLIPAR SPACKEL GILLAR NI SVARTA ELLER VITA KILLAR/ SVARTA ELLER VITA TJEJER Ann-Louise Hanson - Vita sommarmoln (1963) Svarta skallar och vita nätter (1996) 2/2 VAD GILLAR NI MEST SVARTA ELLER VITA KILLAR/ SVARTA ELLER ...

Världen delar sig igen – är skorna svarta eller vita? Baaam

  1. Svarta & Vita - Johan Östberg
  2. SVARTA ELLER VITA DEL 2!
  3. Rapartist Jesse Conable JCBUZ uppmanar till mord på vita
  4. Så går den svarta kontraktshandeln till
  5. SVARTA SUPRAN - LJUDBIL?! SLIPAR SPACKEL
  6. GILLAR NI SVARTA ELLER VITA KILLAR/ SVARTA ELLER VITA TJEJER
  7. Ann-Louise Hanson - Vita sommarmoln (1963)
  8. Svarta skallar och vita nätter (1996) 2/2
  9. VAD GILLAR NI MEST SVARTA ELLER VITA KILLAR/ SVARTA ELLER ...

Air France Airbus A380, Arctic route, 🇫🇷 Paris CDG ️ Los Angeles LAX 🇺🇸 [FULL FLIGHT REPORT] - Duration: 1:31:41. Razgriz Flight & Spotting Recommended for you Our new desktop experience was built to be your music destination. Listen to official albums & more. Svarta skallar och vita nätter (1996) 2/2 Ann-Louise Hanson - Vita Sommarmoln 1 vecka på Svensktoppen Februari 1963 Åh vita, vita sommarmoln de minner mig om lyckan ty vita, vita sommarmoln de får mig tänka på dig Och snabbt som ... Hem & Hyra har granskat svarthandeln med hyreskontrakt, och mött de fattiga, skuldsatta eller nyanlända som ser betalning som enda väg till en lägenhet. Men att sälja eller köpa kontrakt är ... Rapartisten Jesse Ekene Nweke Conable, med artistnamnet JCBUZ, uppmanar till mord på vita. 'Mina bröder och systrar, mina svarta bröder och systrar jag har ett viktigt meddelande till er. ️ Instagram: Francesco.o_ ️ Snapchat: Franne_9 Wembley Family: https://www.youtube.com/channel/UCaKRrrScfm90FDW9GnE7xpg Låt den här video nå 50k visningar🙏... idagens video frågar jag tjejer och killar vad dem gillar mest mellan svarta eller vita killar och svarta eller vita tjejer, låt mig nå 10 000 prenumeranter innan sommaren är över så är ni ... Vi har många projekt ¨på G men försöker lägga upp om allt så ni får veta hur det går för oss och att detta faktiskt är våran vardag! =) Grattis Jonatan Frölander!